Jahaja, sa Maja. Nu var det ett tag sedan jag tyckte något. Då, för några veckor sedan, hade jag funderingar kring min svarta kompis här hemma, hon ni vet som hade ätit alldeles för mycket och inte bjudit mig på någonting alls! Hon som fick en sån stor mage som hängde ner till golvet och som bara låg och schlappade överallt och inte ville gå på promenader. Nu har det hänt grejer sedan sist ska ni veta. En natt så fick vi inte vara med människorna här i huset, de stängde dörren och på andra sidan hördes konstiga små pip och mycket ohande och ahande från människorna. Efter det så blev Ziran smal och alldeles vanlig igen (nåja, inte helt vanlig.. hon har fortfarande nånting som liksom hänger under magen - lite som en ko om ni förstår vad jag menar..:)
Just så här såg jag ut den där natten när de ibland öppnade dörren (med galler för).Innanför den stängda dörren har det sedan dess hörts en massa ljud som jag inte hört förut. Människorna har öppnat dörren någon gång så jag har fått kikat in och även nosat lite på avstånd på några små pipiga saker. Lite läskigt men spännande!
Nu säger de här hemma att de snart ska få flytta ut i köket och då få en större hage. Då kan man ju kolla in de där minitaxarna lite bättre. Vem vet, kanske man kan ha nytta av dem framöver. Sno lite mat när de tittar bort, tugga lite på leksakerna som människorna har köpt och som liksom ligger på vänt att de ska bli lite större. Hur som helst, det kommer att bli livat här i huset när de växer och kan ta sig förbi och fram den saken är säker, sa Maja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar